Evigt liv

När jag växte upp blev jag ständigt påmind av min pappa som uppmanade till att minska ner på snacks och öka motionsdosen, för med det här levernet skulle det komma en dag när allt kastades tillbaka i ansiktet. Den dagen har jag redan upplevt och fått sota för. I kvadrat!

Men sedan tre månader är jag, tack vare min studiekamrat Robban, inne på ett hyfsat hälsospår som för första gången känns som det kan hålla över längre tid. Det är alltså inte en snabbfix inför en utlandsresa utan snarare en konvertering till ett mycket hälsosammare liv. Dieten kallas Paleo och bygger på ett gammalt stenålderskoncept.

Kortfattat går den ut på att undvika:
- Kolhydrater
- Gluten
- Laktos
- Frukt

Däremot kan man äta obegränsat av:
- Protein
- Nötter
- Bär
- Grönsaker

Jag har valt att lägga min diet på en ganska ambitiös nivå, vilket innebär att jag försöker äta kött med nyttigt fett, samt en hel del fisk. Vad det gäller bär föredrar jag björnbär och hallon. Nötter äts självklart naturella. Mitt enda intag av kolhydrater är ibland efter träning eller squash, samt under ätardagarna som i teorin inträffar en gång i veckan. När jag började med dieten sa Robert "Säg hej till Broccoli, din nya bästa vän". Vilket inte kändes bra då, men nu tycker jag det är ganska gott.

Däremot har jag tagit alldeles för många ätardagar. Tanken var att lördagar skulle vara en frizon, men i praktiken har det blivit fredag kväll - söndag kväll. Men det här är en gradvis konvertering och en helt ny livsstil som man inte faller in i på momangen.

Tillbaka till min pappas ord. Han hade såklart helt rätt, precis som angående väldigt många andra saker jag inte förstod eller trodde på då. Idag, efter åratal av kontakt med diverse personer som anammar olika typer av dieter och träningsmetoder, känns det som jag fått ett hyfsat grepp om vart jag själv vill och hur jag ska ta mig dit.

Jag är inte särskilt bra på att räkna ut saker själv genom trial and error. Det är jag alldeles för otålig för. Men jag sätter heller ingen prestige i att alltid veta bäst själv. Istället är jag en mästare på att ta in information från flera håll, analysera den, och skapa mig en egen uppfattning. Jag är väldigt tolerant för olika vinklar och kan i princip ge alla åsikter en chans i min lilla kalkyl, när jag letar efter sanning.

Ifall jag skulle göra det här ännu striktare, med bättre dygnsrytm och mindre alkohol, känns det som att jag skulle kunna leva för alltid. Tyvärr har jag nog försuttit den chansen genom ohälsosamma första 30 år samt att mitt hjärta någon gång kommer att ge upp tack vare den enorma påfrestning det utsattes för under mina år som pokerspelare. När man behöver en hjärt-transplantation, är det möjligt att filtrera fram en donator som aldrig hört ordet "poker"?

Jag skulle önska att jag kunde försöka överföra den här livsstilen på min pappa, för att han ska få chansen att känna hur bra det går att må. Men tyvärr tillhör han husmanskosts-generationen som dessutom har en otrolig skepsis mot nytänkande. Så hans tankar om mat och träning handlade mer om att jag ägnade mig åt nymodigheter (soffliggning och chips) snarare än att han hittat ett hälsosamt leverne som han ville introducera mig för. Chanserna till att han köper resonemanget är nästan obefintliga.

That being said, om jag bara klarar av att producera ett barn, har jag så otroligt många verktyg för hur den lilla kraken ska tänka för att hitta livsharmoni.

Ta mina första 30 år och gör allting tvärtom.

Voila!